Jag trodde verkligen att jag va gravid, kände igen vissa tecken, som kissnödig jämt, mätt efter bara några tugger och sen hungrig efter bara en stund igen, tröttheten, huvudvärk, osv.
Men jag blev så lurad av progesteronet.
Gick och kände och klämde på bebiskläder, skrev lista på namnförslag. Började fundera när vi skulle berätta för barnen och våra familjer.
Kvällen innan vi skulle testa började paniken komma, då jag gick på toan och fick en överraskning att mensen va påväg. Slog bort tanken som kom, man kan ju blöda lite fast man är gravid.
Gick och lag mig tidigt, så att jag skulle få ett svar fortare. Vaknade vid halv 4 på morgonen och gjorde två olika test samtidigt. Bära eller brista, tog med mig resultaten in i sovrummet och väckte sambon.
Besvikelsen va så stor, alla planer rasade samman. Vi som skulle bli gravida på första försöket, hur kunde det bli såhär. Efter ett tag så somnade jag om, jag vaknade till några gånger och varje gång tittade jag till på resultaten och kollde om de hade ändrat sig, men tyvärr. Fortfarande minus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar